När vi väl kom tillbaka till lägret hade elden slocknat och den enda personen där var Adriana. Hon stod kanske en halvmeter ifrån eldstaden och stod frammåt lutad med armarna böjda, ungefär som när någon försöker efterlika t-rex armar. Små ryckningar i händerna hade hon igen. Både jag och Adam stannade tvärt när vi såg henne. Vart var dom andra? Jag slängde en blick över lägerplatsen och insåg att alla ryggsäckar var borta. Tälten stod kvar men ingen packning. Adam tog tag i min arm och långsamt drog i mig. Vi backade sakta upp på stigen igen, vände oss om och började springa tillbaka mot bilarna. Parkeringen låg minst 1h bort men det stoppade inte oss från att springa allt vi orkade. Vid det här laget hade det börja ljusna och den intensiva järnlukten hade börjat avta. Jag kollade tillbaka vart vi kom ifrån och fick syn på henne igen. Hon var ca 20meter bort. Hon bara stod där och stirrade på oss. Tillslut vände hon sig om och gick rakt ut i skogen och försvann.

När vi kom fram till bilarna såg vi dom andra och.. Adriana. Först frös jag till men det släppte lika snabbt som de kom. Det var något annorlunda med henne. Hon pratade med dom andra, hon var inte alls lika frånvarande som hon varit kvällen innan. Vi gick fram till dom andra och frågade vad som händer.
Adriana var den första som sa något. Hon förklarade att just när dom skulle gå från bilarna hade hon hört hur någon viskat hennes namn ute i skogen. Hon bestämde sig för att gå och undersöka det och utan att dom andra hade märkt de hade hon försvunnit. Men så fort hon hade kommit fram till buskarna vart hon hört den mystiska rösten kände hon sig svimfärdig och strax därefter hade hon fallit ihop och getmannen hade tagit hennes skepnad och anslutit sig till gruppen. Det var därför alla hade uppfattat henne vara obehaglig och frånvarande. Den andra gruppen hade hittat henne vid busken när dom hade kommit tillbaka till bilarna.

Men varför lämnade ni lägret från första början? Frågade jag fundersamt.
Det visade sig att dom vid lägret hade tyckt att järnlukten blivit outhärdlig och att dom börjat höra massa konstiga ljud som skrämt dom och alla hade haft känslan att något iakttog dom. Dom hade snabbt bestämt sig att fly till bilarna. Där vi nu träffat dom.

Så även om vi hade haft tur att inte råka ut för något hemskt vid mötet av getmannen är man aldrig säker i närheten av den varelsen. Var alltid uppmärksam.. Det kan vara din granne, bästa vän, mamma eller en främling du träffar i skogen.