Det hade hunnit bli mörkt nu och alla verkade ha glömt bort lukten igen. De kanske berodde på att dom tagit några öl och börjar bli lite salongsberusade och blandat med röken från brasan framför oss. Men jag kände lukten ännu, allt för väl.
Det var bara jag och två andra som inte tagit någon öl, ena killen från andra gruppen som hette Adam och den mysko tjejen som tydligen hette Adriana.

Hon hade varit tystare än tidigare när dom kommit tillbaka med veden men det verkade som att det bara var jag som fick en obehagskänsla av henne. Jag kunde helt enkelt inte fokusera utan satt konstant och sneglade diskret mot henne och efter ett tag märkte jag att hon hade små ryckningar i händerna. Ni vet som när man ryser och ibland får värsta ryckningen i samband med det, så såg det ut, fast mer ofta. Jag hade inte lagt märkte till att hon hade så förän nu? Ytterligare några minuter senare såg jag att hon även ryckte till i fötterna, som att hon inte kunde hitta en bekväm position att hålla dom i. Nu hade hon flyttat blicken från elden till mig, återigen samma tomma blick som påvägen hit. Fumlandes ställde jag mig upp och backade sakta från elden innan jag vände mig om och gick ut i skogen. Adam hade även lagt märkte till Adrianas konstiga beteende och kom joggandes efter mig.

Han berättade att han känt henne sedan dom var små och visst att hon alltid varit lite udda av sig men hon har aldrig varit såhär. Hon brukar vara pratglad och avslappnad.

Han fortsatte med att berätta att påvägen hit hade han lagt märkte till att hon verkade nedstämd men när han hade frågat henne hur det var hade hon bara lagt handen i pannan och upprepat hans fråga på nästan ett mekaniskt sätt. Strax därefter hade dom stött på oss.
Jag sneglade lite frågande på honom innan jag frågade om lukten.
Han nickade och svarade att han kände den tidigare efter att dom lämnat sina bilar.
Vi gick vidare i tystnad men plötsligt hörde vi en gren som knäcktes några meter in i skogen och jag kände med ens hur någon kollade på oss. Därefter följde ett lågt ljud, de lät ungefär som dom här klippen med "pratande katter". Till en början kunde man knappt höra det men med varje sekund som gick blev de allt högre och högre. Med paniken som sköljde över oss båda vände vi om och började springa det snabbaste vi kunde tillbaka till lägret.

.:.Fortsättning följer.:.