Många av er har säkert redan hört historier om getmannen. En varelse som kan byta skepnad. Hur man känner järnlukt i luften, ungefär som blod smakar. De är ett stort tecken på att han är där, att han är nära dig.

Getmannen är ytterst förtjust i att ta skepnad som en människa vilket gör det svårare för dig att veta om han är nära dig.

Om du befinner dig ute med en grupp av dina vänner och ni känner järnlukten, se till att vara uppmärksamma på varandra. Börjar någon bete sig väldigt annorlunda är risken stor att det är getmannen har tagit skepnad som den personen.

Detta hände mig och mina vänner när vi var ute och tältade. Vi var långt hemifrån och hade stött ihop med ett annat gäng ungdomar som också skulle ut och tälta. Vi hade bestämt oss för att slå oss samman då vi alla verkade klicka så bra ihop. De var dock en tjej i den andra gruppen som var lite mysko, hon pratade väldigt lite och ytterst tyst. Hon var väl bara blyg antar jag.

Vi hade fortsatt gå för att komma fram till en liten sjö där vi skulle slå upp våra tält och under vägens gång så hade denhär tjejen börjat haka efter, hon hade hållt handen mot tinningen och verkade antyda att hon hade huvudvärk så vi lät henne gå där bak vart det var lugnare och tystare. Plötsligt kände jag en konstig lukt som brände i näsan och först trodde jag att det bara var jag som kände av lukten tills en kille i andra gruppen frågade oss andra ifall vi också kände järnlukt.

Nu nickade alla och instämde att dom också kände den brännande järnlukten. Jag sneglade bak på tjejen som halkat efter ännu mer. Hade hon kanske känt denna lukt tidigare och gjort så att hon fått huvudvärk? Hon kollade upp på mig med tom blick och jag kände genast ett obehag i hela kroppen så jag vände blicken frammåt och fortsatte gå. Lukten avtog inte men den blev inte starkare heller och det var lite som att vi glömde bort den. När vi kom fram till sjön så la vi av all packning på marken och kikade runt lite runtom sjön. Det var ett fint ställe, helt perfekt för att tälta på, grilla och ta någon öl. Några från den andra gruppen bestämde sig för att gå iväg och samla ved samtidigt som dom skulle ta och lätta på blåsan. Jag kände mig nästan väldigt lättad och glad att den där tjejen gick med dom.
Jag tog ett djupt andetag och insåg att järnlukten hade försvunnit och friskluft strömmade in i min näsa. Det kändes riktigt uppfriskande och härligt.

Vi hade just satt upp tälten när jag började känna lukten igen och jag kunde gissa att dom andra också känt den när alla stannade upp och kollade runt på varandra. Denna gång luktade det riktigt starkt och det kändes som att alla näshår brändes bort. Strax därefter hördes röster från den andra gruppen som kommit tillbaka. Vi hörde hur dom pratade lite små irriterat om lukten som osade över hela området.

Då fick den ena killen en idé om att tända elden och få upp eldröken så att det kanske döljer den andra lukten en smula. Plus att vi började bli hungriga och sugna på att grilla. Det skulle bli härligt med mat!

.:.Fortsättning följer.:.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag jobbar i en liten mysko butik i en stor galleria. Det hade varit en helt vanlig dag och jag hade just blivit avlöst från mitt skift. Det var kyligt ute så jag hade letat fram min vinterjacka kvällen innan och just som jag drog upp dragkedjan fråg...

Hennes röst, hennes doft, hennes kläder, hennes rörelser, hela hon. Hela hon stör mig, som ett konstant gnisslande hjul. Synd att hon är min lärare, det går inte en dag utan att jag fantiserar om hur hon ska dö. Det är mitt nya mål. Hon ska dö. F...

Jag började dejta den här killen Max för ungefär 5månader sen. Han är världens mysigaste kille, vill alltid mitt bästa och det är som att vi känt varandra hela livet. Vi bor inte officielt ihop men han spenderar dom flesta nätterna och ledig tid i mi...

Tänkte dela med mig av en liten händelse och eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade här passar detta bra. Ni som inte känner mig eller vet hur jag ser ut kanske inte föreställer sig en tjej på 20år med piercingar i större delar av ansiktet....

När vi väl kom tillbaka till lägret hade elden slocknat och den enda personen där var Adriana. Hon stod kanske en halvmeter ifrån eldstaden och stod frammåt lutad med armarna böjda, ungefär som när någon försöker efterlika t-rex armar. Små ryckningar...