När vi väl kom tillbaka till lägret hade elden slocknat och den enda personen där var Adriana. Hon stod kanske en halvmeter ifrån eldstaden och stod frammåt lutad med armarna böjda, ungefär som när någon försöker efterlika t-rex armar. Små ryckningar i händerna hade hon igen. Både jag och Adam stannade tvärt när vi såg henne. Vart var dom andra? Jag slängde en blick över lägerplatsen och insåg att alla ryggsäckar var borta. Tälten stod kvar men ingen packning. Adam tog tag i min arm och långsamt drog i mig. Vi backade sakta upp på stigen igen, vände oss om och började springa tillbaka mot bilarna. Parkeringen låg minst 1h bort men det stoppade inte oss från att springa allt vi orkade. Vid det här laget hade det börja ljusna och den intensiva järnlukten hade börjat avta. Jag kollade tillbaka vart vi kom ifrån och fick syn på henne igen. Hon var ca 20meter bort. Hon bara stod där och stirrade på oss. Tillslut vände hon sig om och gick rakt ut i skogen och försvann.

När vi kom fram till bilarna såg vi dom andra och.. Adriana. Först frös jag till men det släppte lika snabbt som de kom. Det var något annorlunda med henne. Hon pratade med dom andra, hon var inte alls lika frånvarande som hon varit kvällen innan. Vi gick fram till dom andra och frågade vad som händer.
Adriana var den första som sa något. Hon förklarade att just när dom skulle gå från bilarna hade hon hört hur någon viskat hennes namn ute i skogen. Hon bestämde sig för att gå och undersöka det och utan att dom andra hade märkt de hade hon försvunnit. Men så fort hon hade kommit fram till buskarna vart hon hört den mystiska rösten kände hon sig svimfärdig och strax därefter hade hon fallit ihop och getmannen hade tagit hennes skepnad och anslutit sig till gruppen. Det var därför alla hade uppfattat henne vara obehaglig och frånvarande. Den andra gruppen hade hittat henne vid busken när dom hade kommit tillbaka till bilarna.

Men varför lämnade ni lägret från första början? Frågade jag fundersamt.
Det visade sig att dom vid lägret hade tyckt att järnlukten blivit outhärdlig och att dom börjat höra massa konstiga ljud som skrämt dom och alla hade haft känslan att något iakttog dom. Dom hade snabbt bestämt sig att fly till bilarna. Där vi nu träffat dom.

Så även om vi hade haft tur att inte råka ut för något hemskt vid mötet av getmannen är man aldrig säker i närheten av den varelsen. Var alltid uppmärksam.. Det kan vara din granne, bästa vän, mamma eller en främling du träffar i skogen.

 

Diana

14 januari 2017 22:34

MER!!!

http://quipuskennel.bloggplatsen.se

thegamerlinkon

14 januari 2017 23:03

Haha! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag jobbar i en liten mysko butik i en stor galleria. Det hade varit en helt vanlig dag och jag hade just blivit avlöst från mitt skift. Det var kyligt ute så jag hade letat fram min vinterjacka kvällen innan och just som jag drog upp dragkedjan fråg...

Hennes röst, hennes doft, hennes kläder, hennes rörelser, hela hon. Hela hon stör mig, som ett konstant gnisslande hjul. Synd att hon är min lärare, det går inte en dag utan att jag fantiserar om hur hon ska dö. Det är mitt nya mål. Hon ska dö. F...

Jag började dejta den här killen Max för ungefär 5månader sen. Han är världens mysigaste kille, vill alltid mitt bästa och det är som att vi känt varandra hela livet. Vi bor inte officielt ihop men han spenderar dom flesta nätterna och ledig tid i mi...

Tänkte dela med mig av en liten händelse och eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade här passar detta bra. Ni som inte känner mig eller vet hur jag ser ut kanske inte föreställer sig en tjej på 20år med piercingar i större delar av ansiktet....

Det hade hunnit bli mörkt nu och alla verkade ha glömt bort lukten igen. De kanske berodde på att dom tagit några öl och börjar bli lite salongsberusade och blandat med röken från brasan framför oss. Men jag kände lukten ännu, allt för väl. Det var...