Jag började dejta den här killen Max för ungefär 5månader sen. Han är världens mysigaste kille, vill alltid mitt bästa och det är som att vi känt varandra hela livet. Vi bor inte officielt ihop men han spenderar dom flesta nätterna och ledig tid i min lägenhet med mig och min vovve.
Han är en riktig djurmänniska precis som mig och han vet att jag värdesätter min hund mer än något annat vilket han är väldigt förstående med.
Han påpekade redan för en månad sen att det är alla hjärtansdag snart och att jag kan förvänta mig en magisk kväll!
Max vet att jag inte gillar typiska cheesy saker som alla typiska par gör så det skulle bli spännande att komma hem efter jobbet. Jag måste erkänna att jag är väldigt nervös.

Jag kände lukten av plättar när jag närmade mig dörren och jag tog ett par djupa andetag. Jag älskar verkligen plättar så jag log bara stort när jag tröck ner handtaget.

I hallen möttes jag av en väldigt glad Max som sträckte fram en ros och ett hjärta. Ett hjärta som droppade blod. Det hade redan bildats en pöl av röd tjock vätska på golvet och bakom Max fanns en ännu större pöl med blod som kom från bröstkorgen på min hund. Jag stirrade förskräckt på Max som ler glatt och säger;

"Do you wanna be my valentine?"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag jobbar i en liten mysko butik i en stor galleria. Det hade varit en helt vanlig dag och jag hade just blivit avlöst från mitt skift. Det var kyligt ute så jag hade letat fram min vinterjacka kvällen innan och just som jag drog upp dragkedjan fråg...

Hennes röst, hennes doft, hennes kläder, hennes rörelser, hela hon. Hela hon stör mig, som ett konstant gnisslande hjul. Synd att hon är min lärare, det går inte en dag utan att jag fantiserar om hur hon ska dö. Det är mitt nya mål. Hon ska dö. F...

Tänkte dela med mig av en liten händelse och eftersom det var ett tag sen jag uppdaterade här passar detta bra. Ni som inte känner mig eller vet hur jag ser ut kanske inte föreställer sig en tjej på 20år med piercingar i större delar av ansiktet....

När vi väl kom tillbaka till lägret hade elden slocknat och den enda personen där var Adriana. Hon stod kanske en halvmeter ifrån eldstaden och stod frammåt lutad med armarna böjda, ungefär som när någon försöker efterlika t-rex armar. Små ryckningar...

Det hade hunnit bli mörkt nu och alla verkade ha glömt bort lukten igen. De kanske berodde på att dom tagit några öl och börjar bli lite salongsberusade och blandat med röken från brasan framför oss. Men jag kände lukten ännu, allt för väl. Det var...