Det var en kylig morgon när jag vaknade av en bil som tutade ute på gatan. Jag muttrade för mig själv men satta mig sedan upp i sängen och gäspade högt medan jag drog på mig kläderna som legat i en hög på golvet. Jag sträckte mig efter mobilen som låg på nattduksbordet. "Ingen teckning." Hm nätet måste vara nere..
Jag visste att mamma ännu var på jobbet men att hon slutar strax.

Jag gick ner för trapporna och fick syn på min bror sitta vid köksbordet. Han pratade i telefon med någon men jag hälsade på honom endå när jag gick in till köket. Inget svar. Han var väl för upptagen med att prata med personen på andra sidan luren. Jag satte mig ner på stolen mittemot honom och gäspade återigen högt. Han kollade inte ens på mig, det var som att han inte såg mig. Spelade han dum? Försökte han vara rolig? I ögonvrån ser jag mammas bil rulla in på gården och även min bror ser detta. Han reagerar på bilen men inte på mig?

Mamma kommer in i köket och hälsar. Denna gång svarade min bror och kollade upp på mamma som slängde en blick runt hörnet in i vardagsrummet. Är inte din syster hemma? Frågade hon förvånat.
Öh? Jag är här. svarade jag direkt och vinkade frågande med handen.
Hennes bil står ute på gården iallafall, muttrade brorsan.

Mamma slängde en blick ut genom fönstre innan hon gick till ovanvåningen. Plötsligt hörs ett skärande skrik där uppifrån och min bror slänger sig från stolen och rusar upp för trapporna med mig hack i häl.

Nu står vi inne i mitt rum och kollar på min livlösa kropp som ligger i sängen. Det var då jag insåg att jag var död.